fredag 27 juli 2012

Fysisk hälsa och sång...


8 dagar med ekologiska grönsaker, ägg, fisk, magert kött, kokosnötsvatten, alkaliskt vatten, vattenmelon, bananer, PH-neutraliserande ört-te, kosttillskott från Sunrider, lokal honung och oreganoolja. Jag bestämde mig för att pröva alla tips som strömmade in från de hälsomedvetna amerikaner jag träffat. (Nu är inte alla amerikaner hälsomedvetna, men de här var det.) Jag var aningen skeptisk, men tänkte att jag skulle prova allt, lite på pin kiv.


Hur har det gått då?
Förutom att allergiklumpen i halsen nästan helt är borta och att rösten hittar mer rätt, så jag slipper tampas med svullna stämband och kan ägna min övningstid åt att arbeta med områden som behöver stärkas, så mår jag allmänt bättre, är gladare och mitt matsmältningssystem fungerar bättre.
Som en inbiten skeptiker mot kosttillskott och mirakelkurer så får jag erkänna att det här fungerade. Jag mår helt klart bättre utan gluten och laktos!

Innebär det här nu att jag skall börja äta nyttigt?
Tydligen inte, idag återföll jag i gamla vanor och åt två mål med skräpmat. Kände mig genast trött och hängig och klumpen i halsen började göra sig påmind igen...
Får nog bli bra kost den här sista kommande veckan. Har en sånglektion om dagen inbokad, 25 observationstillfällen av andras lektioner och undervisar två egna lektioner. Fullt ös sista veckan i Nashville för den här gången.

torsdag 19 juli 2012

You live and you learn!

Det är skönt att veta att man alltid kan bli bättre...
Jag är den typen som gjort mig väldigt medveten om många av mina sångtekniska tillkortakommanden. Ibland önskar jag att jag bara sjöng och inte hade en aning om vad jag gjorde eller att jag skulle kunna göra det bättre. En tillvaro där jag bara lärde mig melodin till en ny låt, sjöng med den röst jag har och fick lite hjälp med småsaker, kanske anlita en pianist istället för en sångcoach/pedagog, gärna en som talade om för mig att jag var bra hela tiden. Ibland önskar jag det....... inte idag.

Har haft en lärorik dag, fastän jag bara kollat in en lektion och undervisat en själv. Hade den fantastiska turen att få Shelby Rollins som bisittare. Hon är en av coacherna här på Brett Manning Studios, hon är grymt bra och den av dem som är lite mer nördig på teknik och små detaljer. Så cool att få direkt feedback av någon som hör minsta nyansskiftning och genast ser flertalet lösningar på problemet. Det kändes som om jag tog ett jättekliv när det gäller att bli bättre på att höra vad som pågår i rösten. Hon hörde när eleven började spänna tungroten bara lite, jag hörde det först när det blivit mer påtagligt. Hon hör direkt om det är för mycket eller för lite luftflöde, om stämbanden pressas ihop för mycket (hyperfonation) eller det motsatta, hypofonation. Jag hör det också, men det behövs lite mer av det för att jag skall notera det. Hon har en massa små saker hon lyssnar efter, som avslöjar olika röstproblem gällande resonans, fonation, luftflöde, onödiga muskelspänningar etc.
Man borde göra en liten handbok i små signaler för dessa.
Jag lärde mig fyra nya bra grejjer att lyssna efter och hur jag åtgärdar dem. Cool!
Det här är tankar som jag definitivt kommer ta med mig i min egen övning och i min undervisning.
Min röst fungerade förvånansvärt bra trots allergier, när det väl gällde så kunde jag visst lita på den.

En gång i tiden hade jag inte en aning om vad jag gjorde och varför, jag har tagit sånglektioner som mer eller mindre har varit en pianist som hejat på när man sjungit låtar, nån kallade det för "vocal cheerleading". Förstå mig rätt, allt mynnar ut i att sjunga låtar, men det blir bättre och roligare med ett mer färdigbyggt instrument. Skulle vid närmare eftertanke inte byta ut det jag har idag mot det, även om det känns motigt vissa dagar, och allergin här i Nashville har erbjudit många sådana tillfällen.

Förresten ska man vänta ända tills instrumentet är färdigbyggt??!?? Det blir aldrig färdigt... you live and you learn!!!

onsdag 18 juli 2012

Tillbaka i Nashville!

Sedan en och en halv vecka är jag tillbaka i Nashville. Efter ett års arbetande med fantastiska elever och kollegor så är det "me time" igen. I vanlig ordning så drabbas jag av allergier, det växer så det knakar i skogarna här. Alla jänkare har tips på vad jag ska stoppa i mig för att motverka det hela; "alkalisk" kost, kokosnötsvatten, oreganoolja, aloevera spray, quinary, callite, lokal honung, cayennepeppar etc. Nu kör jag på ett par dagar med bara ekologisk mat, oreganoolja, callite, alkaliskt vatten, quinary, lokal honung och det värsta av allt, kokosnötsvatten, riktigt äckligt. Jag får återkomma med resultatet... Den här gången stannar jag 27 nätter, 20 dagar spenderar jag på Brett Manning Studios med att observera lektioner, ta egna lektioner, ge några lektioner och bara försöka sno min hjärna kring de coola grejjerna de gör här. Dags för lite oreganoolja!

måndag 8 augusti 2011

Dag 16 - sista dagen i Nashville

Det kunde nog inte ha slutat bättre, klev över en rejäl tröskel idag.

Min sammanlagda tid här har varit 26 nätter. 16 heldagar har jag spenderat på Brett Manning Studios. Helgerna har mestadels gått åt till att öva in nya koordinationer, reflektion och renskrivning av anteckningar. Det kommer att bli bra att få jobba lite nu med egna sångelever, testa olika övningar och sätta mig själv på prov.

Helgen som passerade ägnade jag en hel del åt röstvila, hade några sköna insikter i fredags och bestämde mig för att vila upp mig inför min sista dag. Efter vilan jobbade Brett och jag med min andra "passagio" A, Bb, B under höga C (tenorernas höga C). Jag har haft en del problem att hitta en frihet i tonerna över G#, i staccatoövningar har det gått ganska bra upp till D över höga C, men det är en annan femma att hålla ut tonerna utan att det blir ansträngt eller känns jobbigt. Först då kan man börja fundera på att använda dem i låtar. Vilan verkade fungera, kände friheten upp till B, precis under höga C. Andra passagen är med andra ord på gång att bemästras. Vi jobbade i en mer klassisk klang, för att öppna upp tonen, låta formanterna träda in och verkligen låta rösten växa.
Jag brast ut i skratt vid ett par tillfällen, det var löjligt lätt och Brett såg så superentusiastisk ut. Kunde inte hålla mig, var ganska lycklig över känslan också för den delen. Inte illa för en liten pöjk, som tidigare kraschat väldigt hårt kring ett F över nyckelhåls-C. En annan sångcoach, Jason, kom in, han hade hört från våningen ovanför, han flinade och nickade. Han såg också superentusiastisk ut, inte så konstigt då han är mer stöpt i en klassisk form, han går igång rätt rejält på den typen av formanter.

Tog ett litet break på en timme efter den massiva genomgången av min andra "passagio", Calli-Te och lite facebook. Hoppade in hos Jason efter pausen och han körde vidare på samma spår. Vi hittade mer "release" och som ett brev på posten så växte röstens resonanskraft. Nyckeln till höga toner är alltså att "ta i" mindre och låta stämbandskoordinationer, resonans och luftflöde jobba i balans med varandra.
Höga C började kännas avspänt. Jason såg överlycklig ut och log ljudligt, det blev svårt att inte bredda munnen när leendet sätter in för mycket, blir svårare att hålla ihop stämbanden på höjden då.

I summering kan man nog säga att min sångresa har tagit mig till nya höjder och bredder. Det är mycket jag behöver jobba på för att konsekvent sjunga med en effektivare teknik. När man väl står där på en scen, framför folk, nerverna kickar in och gamla muskelminnen tittar fram så...
Behöver programmera om mina muskelminnen genom enträget övande av nya koordinationer.
Det ska bli riktigt kul!

lördag 6 augusti 2011

Dag 15 - Höga toner, hur gör man om man vill sjunga högre med "malla"

Vi brukar kunna läsa om rösten att den delas in i två huvudsakliga delar. Bröst- och falsettregister (män) och bröst-, mellan- och huvudregister (kvinnor). Jag väljer att vara så pass politiskt korrekt att jag inte gör någon skillnad på män och kvinnor, förutom då att män brukar, generellt sett, ha svårare att sjunga högre toner och kvinnor har, generellt sett, svårare att sjunga låga toner. Nu låter jag väldigt negativ, jag kunde ha valt att formulera mig i mer positiva ordalag, som "män har lättare att sjunga låga toner och kvinnor har lättare att sjunga höga toner, generellt sett."
Jag delar in rösten i Knarr(vocal fry), Bröst, Mix, Huvud och Flöjtregister, strävan är att få en så versatil (mångsidig/rörlig) mix som möjligt och att kunna sjunga starkt och svagt i ett så brett omfång som möjligt utan att det låter som om man gör några ofrivilliga förändringar av rösten. Frivilliga skiftningar är en annan sak, man skall alltid göra det man själv tycker passar låten man sjunger.

Register i rösten hänger främst ihop med stämbandsfunktion och resonans, var rösten vibrerar. (Bröstklang och huvudklang, typ.)
Om du läger en hand på huvudet och en på bröstbenet och säger "Ä" i ditt vanlig talläge, så vibrerar det förmodligen mer i bröstbenet än i skallbenet, därav ordet bröstklang. Om du skulle hålla för näsan och säga "Ä", utan att det påverkar ljudets klang så har du isolerat bröstresonansen. Bröstresonansen kommer alltså ut genom din mun. Om du, i samma bekväma läge säger "GY", så kommer du förmodligen känna att det vibrerar mer i skallbenet, därav huvudklang. Det vibrerar säkert lite i bröstbenet också om du är på en ganska låg ton, mix-resonans.
Jag hör ofta ordet ansatsrör användas i Sverige, det är ett sätt att omnämna några av de ställen, ovanför stämbanden, där resonansen uppstår. Ansatsröret omfattar områdena ovanför glottis (röstspringan mellan stämbanden) och är farynx (orofarynx & nasofarynx), munhåla och näshåla, alla utrymmen mellan stämband och nästipp/läppar. Som man ser på bilden här så är näshålan ganska stor, där finns det all möjlighet för rösten att vibrera, växa och skapa ljuva formanter. (Hög energi i vissa frekvenser, typ.)
Vi ser också på bilden att tungan har alla möjligheter i världen att ställa till med problem. Den tar upp en del plats i munhålan. Likaså kan velum och den mjuka gommen ställa till det och stänga av en del av resonansen upp till nasofarynx och vidare till näshålan. Jag föredrar att inte alltför ofta använda mig av ordet ansatsrör då det ibland kan kännas som om man lite snabbt går förbi några av de viktigaste komponenterna i en snygg. fri och personlig röst. Ursprungligen har jag för mig att termen kommer från tyska och handlar om blåsinstrument.

Jag brukar tänka rösten efter dessa tre resonanser, bröst, faryngal och huvud. Så länge jag inte isolerar bröstklangen när jag sjunger så är jag på god väg att hitta rätt om jag vill sjunga högre, detsamma gäller omvänt för låga toner.
Ett vanligt problem när man försöker sjunga högt med "malla" är att man försöker få upp "bröströsten" till toner över sin första "passagi" (skarv). Stämbanden vibrerar med stor massa och man försöker ofta kompensera detta med att "ta i", det brukar låta ansträngt och vokalerna brukar breddas, dvs, allt börjar likna "Ä" på höjden. Man hör ofta att folk sjunger "Mäj" istället för "Me" och "Yäo" istället för "You". Låter verkligen illa.
"MÅSTE man byta till falsett alltså dårå?" Nix, man behöver hitta ett sätt att använda sin mixröst. En blandning av resonanser och även en mer lämpad stämbandsfunktion för de olika lägena.

Alla delar av rösten är lika viktiga, ditt låga register kommer att hjälpa ditt höga och ditt höga kommer att hjälpa det låga. För att slippa pinsamma "tuppar" behöver du: sjunga med mindre vibrerande massa, utveckla din faryngala resonans och hjälpa tonen att hitta upp i huvudresonansen och stärka din stämbandslutning ("täta rösten", Zangger Borsch Stora Sångguiden). Förutom då att du utvecklar och stärker ditt huvud och bröstregister.

Tunna ut rösten och den faryngala resonansen går lite hand i hand, man får mycket hjälp att tunna ut den vibrerande massan med faryngala övningar.


När man vill täta rösten så kan man ta hjälp av övningar där man utgår från knarr-registret (vocal fry) för att börja engagera de yttersta kanterna av stämbanden.



Det finns givetvis en uppsjö med övningar, teknikinriktningar, sångcoacher, böcker etc., de absolut bästa är de som funkar för dig!
"Det låter krångligt, måste jag göra allt detta för att bara sjunga lite?" Nej, bara om du verkligen vill lära dig att sjunga bättre och bredda ditt omfång.
Börja med övningar som är lätta och rätt, "ta inte i". Om du har en sångcoach som ber dig att "ta i" för att nå de högre tonerna, att trycka på lite på bröstregistret, använda muskelkraft? Spring därifrån!!!!

torsdag 4 augusti 2011

Dag 12, 13 & 14 - Ignorance is bliss, or is it?

Ganska många gånger under min "röstresa", vilken har pågått sedan våren -96 då min basistkarriär kom till ett abrupt slut pga karpaltunnelsyndrom, har jag klivit över trösklar i min sångutveckling. Lika många gånger, om inte fler, har de nya kunskaperna lett till att jag blivit mer medveten om mina tillkortakommanden. Det kan vara ganska knepigt, när man sjunger behöver man tro på sig själv, såväl självförtroende som osäkerhet speglas i framträdandet.
Ibland kanske man önskar att man inte var så medveten om sina brister, man bör dock betänka den utvecklingen som kommit med medveten och systematisk träning. Jag behöver sällan transponera låtar numer, brukade göra det jämt förut. Var skraj för "höga toner" E , F, F# över "nyckelhåls C", förut, inte särskilt skraj för de där tonerna i min första "passagio" längre, tonerna i min andra "passagio" börjar jag bli mer bekant med nu, A, Bb, B precis under tenorernas höga C, fortfarande lite skraj, men tror att jag vet vad jag behöver jobba på.
När jag började med sång trodde jag nog att man antingen kunde sjunga eller inte. Att man kunde träna på frasering, låtar och sånt, men att instrumentet liksom var färdigbyggt i övrigt. Vad fel jag hade! Mycket frustration och letande senare håller jag fortfarande på och bygger mitt instrument, samtidigt som jag givetvis tränar fraseringar, låtar, notläsning, gehör etc. Får inte glömma de delarna.
Jag delar gärna in mig i några olika delar där:
Vokalisten - den delen av mig jag utvecklar genom teknikövningar, bygga instrumentet, modalregister, faryngalregister, huvudregister, mixrösten, överbryggningen av mina s.k. "skarvar" etc.
Sångaren/musikern - den delen av mig jag utvecklar genom att lära mig låtar, sjunga olika stilar, fraseringar, utsmyckningar, notläsning, gehör, harmonik, improvisation etc.
Artisten - den delen av mig jag utvecklar för sceniska framföranden & inspelningar, kommunikation med publiken, att vara bekväm på scenen, att förmedla vad en låt/text betyder för mig, förmågan att beröra etc.

Den senare delen är nog egentligen det viktigaste, det finns gott om grymt bra artister, som kanske inte är så starka när det gäller sångteknik, men kan beröra och kommunicera med sin publik. Det finns en hel del artister som har alla de här delarna, brukar vara grymt bra.

De senaste veckorna har jag hört så många människor utvecklas, utvecklats själv, lärt mig en massa saker och även insett vad mycket jag har kvar att lära. Det är en livslång resa, bara att försöka göra det bästa av det, det är försent att göra något annat, vet för mycket om vad min röst skulle kunna vara.
Älska din röst för vad den är nu och för vad den kan bli. Gräv inte ner dig för mycket i tillkortakommanden och de saker din röst inte ännu klarar av. Gläds åt det den kan göra och gör det fullt ut.
Ignorance is just ignorance, nothing else...

måndag 1 augusti 2011

Dag 11 - Hemligheten bakom grymt bra sång

Idag fick jag lära mig hemligheten bakom grymt bra sång inom pop, rock, soul, blues, rap, jazz etc.
Det vi ibland brukar kalla "afrosång" i Sverige. Det hade inte så mycket med sångteknik, som luftflöde, stämbandsfunktion och resonans, att göra.
Hörde en kvinna, som vanligtvis sjunger klassiskt, göra några små förändringar och vips lät det "contemporary". Hon hade flugit in från Puerto Rico två dagar för att förbereda sig inför en konsert och jag fick lov att sitta med på hennes "sessions". De jobbade på med hennes huvudregister, det var intressant att hon satt hela tiden och hade inte en särskilt rigid hållning. Tonerna lät som om de flöt ur henne när Brett jobbat med henne en liten stund i några knepiga passager. Kommer att tänka på Pavarotti när han säger att stämbanden sjunger ur en "position of resting":


Pavarotti förklarar hemligheten bakom grymt bra sång på ett universellt plan.
 
Hon ville gärna lära sig att sjunga något annat än klassiskt, hon sa att det lät för "klassiskt" när hon försökte sig på exempelvis R&B. Tricket ligger till skillnad från klassisk sång i konsonanterna, i grunden ganska enkelt, men att sätta det är en annan historia.